A little bit in love with you
Känner du dig träffad?
fredag 6 mars 2009
måndag 23 februari 2009
...
* Inte två-dagars när du jobbar helg
* Drick inte proteindrink när du är bakis
* Bo inte tillsammans med ditt ex
Life is like a box of chocolate...
* Drick inte proteindrink när du är bakis
* Bo inte tillsammans med ditt ex
Life is like a box of chocolate...
fredag 20 februari 2009
1 giant leap
Det vettigaste som visats på tv på länge sändes igår på svt2 - Musikmixen. Två killar som reser runt i jakt på musik och toner gömda på de mest otänkbara platserna runt om i världen. De spelar in ett sound i Brasilien, ett annat i Afrika och sången sjunger en popstjärna från Japan in. Och så fortsätter det.. Det letar också efter inspirerande människor att diskutera livsfrågor med och sanningen angående gud, sex, ilska, hat, kärlek, galenskap m.m. Gårdagens program handlade om behovet av relationer och kärlek.
"Romatiska ideer har ställt till med mycket besvär. Man har såna förväntningar på motpartnen. "Han ska göra mig lycklig." Men det är omöjligt. Ingen kan göra en lycklig."
Olga Silverstein, Psykoterapeut
"Folk förväxlar kärlek med behov. "Jag älskar dig" betyder "Jag behöver dig, och du behöver nog nåt av mig också. Ska vi byta?" (...) Men när utbytet blir ojämlikt är kärleksförhållandet över."
Neale D. Walsch, författare
Förutom att det som sas ger insikt och ställer saker på tvären så är själva ideén och det dom skapar genialiskt! Har ni en halvtimme över så kolla..! Fuck it, ta er tid!
http://svtplay.se/t/104491/musikmixen
"Romatiska ideer har ställt till med mycket besvär. Man har såna förväntningar på motpartnen. "Han ska göra mig lycklig." Men det är omöjligt. Ingen kan göra en lycklig."
Olga Silverstein, Psykoterapeut
"Folk förväxlar kärlek med behov. "Jag älskar dig" betyder "Jag behöver dig, och du behöver nog nåt av mig också. Ska vi byta?" (...) Men när utbytet blir ojämlikt är kärleksförhållandet över."
Neale D. Walsch, författare
Förutom att det som sas ger insikt och ställer saker på tvären så är själva ideén och det dom skapar genialiskt! Har ni en halvtimme över så kolla..! Fuck it, ta er tid!
http://svtplay.se/t/104491/musikmixen
torsdag 25 december 2008
lördag 28 juni 2008
Döden
En torsdag för ett par veckor sedan hoppade jag på tåget upp till Stockholm efter att ha blivit tillfrågad av Samuel om inte jag och Maria kunde stå som bartenders när det var dags för han och hans kollegor på K1 att ha deras avslutningsfest inför sommaren och kommande semestrar. Vi tackade snabbt ja och där satt jag nu på tåget.
Kvällen började, som vanligt med att jag och Maria var mer än sena för hur bråttom man än har så är shopping ett måste. Jag tror till och med det står skrivet på stentavlan med dödsynderna. Tittar man noga under -Du skall icke dräpa, så kluddrade han ner något snabbt om gallerior, söta butiksbiträden och något i stil med -Du skall icke ignorera ett riktigt bra "måste-ha-begär".
En halvtimme innan tillställningen ska börja kastar vi oss in bakom baren, börjar skära upp limé, ställa upp allt i en enda röra och blandar sen drinkar till oss själva som försvinner ner fortare än kvickt. Det är så man stressar ner på riktigt..
Serganter, officerare, majorer, skådespelerskor och ridinstruktörer fyllde lokalen samtidigt som champangen flödade, tyvärr mer på brickan glasen stod på än faktiskt i glasen. Mina händer beslöt sig för att få ett eget epilepsianfall för det var inte riktigt stressigt nog. Som tur var blev resten av kvällen kanon! Maria och jag stod bakom baren och skakade Cosmopolitans och blandade våra sommardrinkar, som hallonmojito och jordgubbscaprinoska.
Festen för vår del slutade med ostadiga ben, då baren var gratis även för oss och med en skål fylld med dricks så hoppade vi in i närmsta taxi och spenderade pengarna precis som två duktiga flickor ska. Efter Companiet slutade kvällen hos vår underbara efter-krogen-vän, Donken.
Väl tillbaka i Samuels crib fullkomligt krossade jag S i GH och kunde efter det snusa fullkomligt underbart med Maria i S säng.
Tack Samuel för en underbar kväll och tack till min partypingla Maria som jag alltid har class one kvällar med.
Det där kallas försnack för det min rubrik egentligen syftar till är snacket jag och Maria hade dagen efter när vi återigen satt och mosade in hamburgare. Glömde jag säga att Donken är vår bästa bakisvän också?
Det hela började med att Maria frågade mig om jag tänker mycket på döden. -Nja, svarade jag. Inte speciellt. Jag är nog inte rädd för döden om det är de du menar..? Maria förklarade att hon inte tänkte på döden i sig utan mer vad som händer efteråt. Och att det skrämmer skiten ur henne. Jag själv har nog aldrig riktigt tänkt på det utan mer när man dör så dör man. Man är borta, levt sitt liv. Sen började vi diskutera olika senarium om vad som skulle kunna hända. Jag kom fram till att det som måste vara det värsta är om man finns kvar. Kroppen dör men resten av ens allt lever kvar, svävar i något slags mörkt tomrum där tid inte existerar eller någon annan heller för den delen. Du kan fortfarande resonera, minnas och tänka men allt är bara mörkt. Det måste vara helvetet eller skärselden! Man skulle inte veta hur lång tid man vart där eller ens vad tid är. Har det gått en månad, en vecka eller ett helt liv? Vart är jag? Vad är en evighet?
Fortfarande tror jag att döden innebär slutet för ett liv men det hindrar mig inte från att fundera och faktiskt bli lite illa till mods när jag tänker på döden och det som händer efter. Därför avslutade Maria och jag snabbt vår diskussion, åt upp våra hamburgare och bestämde oss för att inte retas med någon dödsynd den dagen och styrde klackarna mot de söta butiksbiträdena och fullkomligt njöt av vårt ha-begär!
Shout out till brorsans polare Danne som det går riktigt bra för i fotbollen nu. Grattis!
See ya out there!
Kvällen började, som vanligt med att jag och Maria var mer än sena för hur bråttom man än har så är shopping ett måste. Jag tror till och med det står skrivet på stentavlan med dödsynderna. Tittar man noga under -Du skall icke dräpa, så kluddrade han ner något snabbt om gallerior, söta butiksbiträden och något i stil med -Du skall icke ignorera ett riktigt bra "måste-ha-begär".
En halvtimme innan tillställningen ska börja kastar vi oss in bakom baren, börjar skära upp limé, ställa upp allt i en enda röra och blandar sen drinkar till oss själva som försvinner ner fortare än kvickt. Det är så man stressar ner på riktigt..
Serganter, officerare, majorer, skådespelerskor och ridinstruktörer fyllde lokalen samtidigt som champangen flödade, tyvärr mer på brickan glasen stod på än faktiskt i glasen. Mina händer beslöt sig för att få ett eget epilepsianfall för det var inte riktigt stressigt nog. Som tur var blev resten av kvällen kanon! Maria och jag stod bakom baren och skakade Cosmopolitans och blandade våra sommardrinkar, som hallonmojito och jordgubbscaprinoska.
Festen för vår del slutade med ostadiga ben, då baren var gratis även för oss och med en skål fylld med dricks så hoppade vi in i närmsta taxi och spenderade pengarna precis som två duktiga flickor ska. Efter Companiet slutade kvällen hos vår underbara efter-krogen-vän, Donken.
Väl tillbaka i Samuels crib fullkomligt krossade jag S i GH och kunde efter det snusa fullkomligt underbart med Maria i S säng.
Tack Samuel för en underbar kväll och tack till min partypingla Maria som jag alltid har class one kvällar med.
Det där kallas försnack för det min rubrik egentligen syftar till är snacket jag och Maria hade dagen efter när vi återigen satt och mosade in hamburgare. Glömde jag säga att Donken är vår bästa bakisvän också?
Det hela började med att Maria frågade mig om jag tänker mycket på döden. -Nja, svarade jag. Inte speciellt. Jag är nog inte rädd för döden om det är de du menar..? Maria förklarade att hon inte tänkte på döden i sig utan mer vad som händer efteråt. Och att det skrämmer skiten ur henne. Jag själv har nog aldrig riktigt tänkt på det utan mer när man dör så dör man. Man är borta, levt sitt liv. Sen började vi diskutera olika senarium om vad som skulle kunna hända. Jag kom fram till att det som måste vara det värsta är om man finns kvar. Kroppen dör men resten av ens allt lever kvar, svävar i något slags mörkt tomrum där tid inte existerar eller någon annan heller för den delen. Du kan fortfarande resonera, minnas och tänka men allt är bara mörkt. Det måste vara helvetet eller skärselden! Man skulle inte veta hur lång tid man vart där eller ens vad tid är. Har det gått en månad, en vecka eller ett helt liv? Vart är jag? Vad är en evighet?
Fortfarande tror jag att döden innebär slutet för ett liv men det hindrar mig inte från att fundera och faktiskt bli lite illa till mods när jag tänker på döden och det som händer efter. Därför avslutade Maria och jag snabbt vår diskussion, åt upp våra hamburgare och bestämde oss för att inte retas med någon dödsynd den dagen och styrde klackarna mot de söta butiksbiträdena och fullkomligt njöt av vårt ha-begär!
Shout out till brorsans polare Danne som det går riktigt bra för i fotbollen nu. Grattis!
See ya out there!
söndag 15 juni 2008
En diskussion för mig handlar inte om att bråka och försöka få motpartens tankar och värderingar nerkörda i botten utan mer om att lyssna, ta in och sen utvärdera sig själv och ta lärdom på ett eller annat sätt.
Min mamma och jag är som varmt och kallt, ljust och mörkt - varandras motsatser. Endå är vi så lika varandra. Ikväll hade jag ett riktigt givande samtal med henne över ett par glas rödvin och en tv som flimmrade någonstans i bakrunden.
Jag uppskattar min mamma något enormt när det kommer till hennes sunda sätt att resonera. Inte när det gäller saker som städningen eller hur mycket jag ska betala för att få bo hemma, utan när det gäller saker som relationer till andra, hur man uppför sig - moral och etik och hur världen ser ut i övrigt. Min mamma kan inte allt och hon har inte jämt rätt men perfekt är ingen. Däremot är hon fördomsfri och ger de människor, som många andra skulle höjt ett ögonbryn åt och sedan vänt ryggen till, en ärlig chans. Hon ger otroligt bra råd och det inte genom att hålla med om allt jag säger och sedan säga att det ordnar sig utan med en "stadig hand" kan hon rätta mig och säga det jag själv redan vet men kanske inte vill kännas vid. Sanningar som inte alltid är så lätta men som är sanningar av en orsak. Det är bara att inse det och handskas med det på bästa sätt. Det är där hon alltid finns och hjälper till. Har era föräldrar sådana sidor eller låter dom er sakta glida som stenen på curlingbanan? I mina ögon är det inget bra sätt att utvecklas på. Jag skulle aldrig vara den jag är idag eller ens vara i närheten av de värderingar jag har utan min mamma. Jag skulle heller aldrig blivit så bra på att kritisera mig själv och sedan ta lärdom av det, utan henne. Min mamma är en troligt stark och sund människa till tanken sett och för det är jag stolt över henne. Jag hoppas att ni iallafall är i närheten av att ha det så bra som jag har det när det gäller föräldrar.
Rock on!
Jag uppskattar min mamma något enormt när det kommer till hennes sunda sätt att resonera. Inte när det gäller saker som städningen eller hur mycket jag ska betala för att få bo hemma, utan när det gäller saker som relationer till andra, hur man uppför sig - moral och etik och hur världen ser ut i övrigt. Min mamma kan inte allt och hon har inte jämt rätt men perfekt är ingen. Däremot är hon fördomsfri och ger de människor, som många andra skulle höjt ett ögonbryn åt och sedan vänt ryggen till, en ärlig chans. Hon ger otroligt bra råd och det inte genom att hålla med om allt jag säger och sedan säga att det ordnar sig utan med en "stadig hand" kan hon rätta mig och säga det jag själv redan vet men kanske inte vill kännas vid. Sanningar som inte alltid är så lätta men som är sanningar av en orsak. Det är bara att inse det och handskas med det på bästa sätt. Det är där hon alltid finns och hjälper till. Har era föräldrar sådana sidor eller låter dom er sakta glida som stenen på curlingbanan? I mina ögon är det inget bra sätt att utvecklas på. Jag skulle aldrig vara den jag är idag eller ens vara i närheten av de värderingar jag har utan min mamma. Jag skulle heller aldrig blivit så bra på att kritisera mig själv och sedan ta lärdom av det, utan henne. Min mamma är en troligt stark och sund människa till tanken sett och för det är jag stolt över henne. Jag hoppas att ni iallafall är i närheten av att ha det så bra som jag har det när det gäller föräldrar.
Rock on!
lördag 14 juni 2008
Välkomna
Tja, det här är min blogg. Min första. Och förmodligen kommer den ganska snabbt dö ut och vittra - precis som Idolvinnarna eller smaksatt Coca-Cola men jag tänkter ge mig en chans. Jag har länge vart en anti blogg-människa och jag tycker fortfarande att det är ganska löjligt hur vissa människor använder sina bloggar till att spotta ut hur dåligt de mår, hur otroligt hemsk deras bästa tjejkompis vart som lånat en tröja på senaste festen och sen inte lämnat tillbaka den, eller något annat skit som faktiskt inte alls är av något läsvärde eller intresse för någon annan än möjligtvis den där bästa kompisen som får sig en peak om att det är dags att lämna tillbaka tröjan.. Men jag antar att det är så det fungerar för vissa. Kanske som en slags terapi, ett sätt att hantera sin konflikträdsla på eller rent av söka jämlika. Eller bara vara sjukt töntiga. MEN jag säger inte att dom inte har lika stor rätt att skriva skit precis som jag, för det har dom och ja, jag vet, jag behöver inte läsa det. Det gör jag inte heller - längre.
Det är förmodligen det min blogg också kommer bli tillslut - skit. Det jag skriver är ju faktiskt inte heller så jävla intressant. Jag har faktiskt redan reserverat en gravplats bredvid rödhåriga Idol-Daniel där min blogg kommer att vila efter att den sett dataskärmens ljus för sista gången. Men jag bryr mig ju inte - jag är ju en antibloggare..
Här kommer det alltså inte handla om min leverpastejsmacka som jag käka till frukost utan mer om allt annat som enligt mig är värt att ta upp och diskutera. Diskussioner är förövrigt högt upp på listan över saker som intresserar mig.
Ah.. Välkomna.
Det är förmodligen det min blogg också kommer bli tillslut - skit. Det jag skriver är ju faktiskt inte heller så jävla intressant. Jag har faktiskt redan reserverat en gravplats bredvid rödhåriga Idol-Daniel där min blogg kommer att vila efter att den sett dataskärmens ljus för sista gången. Men jag bryr mig ju inte - jag är ju en antibloggare..
Här kommer det alltså inte handla om min leverpastejsmacka som jag käka till frukost utan mer om allt annat som enligt mig är värt att ta upp och diskutera. Diskussioner är förövrigt högt upp på listan över saker som intresserar mig.
Ah.. Välkomna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
